Jag tänkte berätta lite om vad som är kännetecken för en alkoholist nu när julen nalkas och hur man ser varningssignaler som utomstående eller kanske själv.
Ett första tecken på att man har ett problem är att man gömmer alkohol/öl för någon annan, jag har gömt på De mest fantastiska ställen.
Har även hört massor på behandlingen tex. att man häller upp sprit i mjölkförpackningar, ölburkar i innerfickan på kavajen eller jackan i garderoben mm. mm.
Ett annat är att man dricker officiellt men har ett eget förråd att ta lite extra från. Man ställer systempåsen på bordet men har innan dess dragit i sig 3-4 öl på parkeringen. Det finns även dom som sitter själva men ställer flaskan på golvet eller bakom gardinen…
För Dig som anhörig/vän kan man vara vaksam på om någon ofta vill uträtta ärenden, välvilligt vill skotta snö kanske 5 gånger om dagen, hämtar in ved fast det finns fullt, städar pannrummet extremt noga, tycker att Du kan åka och handla själv, inte vill göra ett ärende (man vill ju inte köra rattfull), man har glömt det man sagt dagen innan, man säger JA till allt, har förklaring på allt, man byter samtalsämne om alkohol förs på tal, bagatelliserar alkoholen och i värsta fall blir våldsam.
Alkoholism är en sjukdom, man är allergisk mot alkohol, man kan inte stoppa sitt drickande när man börjat. Likt andra sjukdomar finns det hjälp att få ….
En alkoholist: förnekar, förtränger, rationaliserar, kompenserar, projekterar, överför och minimerar jag vet, för jag har gjort allt detta.
Tänk på att:
- 33 cl lättöl innehåller 2cl starksprit
- 33 cl folköl 3,5 innehåller 4 cl starksprit
- 33 cl svagdricka (oftast) innehåller 2 cl starksprit
Till sist, allt detta har min fru sagt till mig senaste 2 åren men jag har kategoriskt förnekat!!!
Alkoholist jag? 
Reblogged this on Alkoholist jag? and commented:
Rebloggar denna då den är mest läst av alla
GillaGilla
Oj, vad jag känner igen det där.
Min pappa har gjort så i alla år, gömt alkohol i jackfickor, i garderober, i vapenskåpet, i vedboden och han har säkert haft flera ställen han gömt det på. Han har varit alkoholist i ungefär 30år, minst, jag är idag 23 år. Min mamma, jag och min syster bodde med honom tills jag blev 15år, då stod vi inte ut längre och han åkte in på behandlingshem och var där i 7 eller 10 veckor över julen 2005. Vi trodde verkligen att han insett sitt problem och skulle ta tag i det, ack så fel man kan ha. Han höll sig nykter i ca 1-2månader efter den tiden på behandlingshem.
Det är alltså idag, 8år sedan han var in, efter det har det enbart blivit värre. Vi har ingen vidare kontakt över huvud taget idag, han hör av sig när han vill döva sitt dåliga samvete, då skriver han ett mejl där han berättar saker om sig själv och gärna överför sitt dåliga samvete på oss för att vi ska känna oss sämre. Ställer inga frågor och skriver man tillbaka med frågor så får man inga svar. Det känns som om han skriver mejlen för att ”göra sin plikt, för att han måste”.
Vi har försökt med ALLT genom åren, nu förnekar han själv sina problem igen, trots att han varit på behandlingshem. Det var inte just det att han bara drack, när han drack blev han elak och hans fula sida kom fram. Han var aldrig trevlig när han druckit alkohol och vi gick med ständig klump i magen och oroa för vad som skulle kunna hända, han drack väldigt ofta, varje dag i princip.
Jag vill inte gärna gå in på vad han gjort mot oss då det varit som värst, men ett barn glömmer aldrig det, jag kommer aldrig någonsin förlåta honom för det han gjorde mot mig, min mamma och syster, det vi har fått genomlida och det vi har fått stå ut med.
Jag blev glad när jag läste ditt inlägg på Facebook, jag fick en varm känsla inombords och tänkte för mig själv. ” Vilken lättnad han, hans fru och barn måste känna nu, jag önskar att jag fick känna samma lättnad”.
Jag tycker det är väldigt starkt av dig att inse och ta tag i ditt problem, du har kommit lång väg bara genom att erkänna för dig själv att du faktiskt har ett problem, sen att du väljer den bra vägen, vägen att förändra, vägen som gör att du kan ta tillbaka ditt liv och bestämma över det själv och att du inte låter sjukdomen bestämma över dig och ditt liv.
Skönt att veta att du tar tillbaka det som en gång varit ditt, din familj och ditt liv.
Jag kommer följa dig på denna resa.
Kram till dig och din familj.
GillaGilla
Hej!
Följer dig på facebook, STARKT JOBBAT av dig!
Vill gärna vara anonym, mest för att jag skäms, vill inte att folk ska veta vad jag lever i.. Jag är desperat – därför vänder jag mig till någon till som sett ljuset, som har insett! Min man är alkoholist, dricker hejdlösa mängder, men gömmer det inte, han dricker helt öppet på den lokala puben, lämnar mig och lilla dottern hemma varje kväll, i alla lägen! Vänt mig till alla i hans familj för att få hjälp, men de vänder mig ryggen så fort jag tar upp problemet, känner mig så hjälplös och LIVRÄDD att vår dotter ska ta skada, hon är trots allt inte mer än drygt 3 år! Jag har försökt med allt, jag har lämnat honom, då tog han sig i kragen, höll sig nykter – men trillade tillbaka! Jag själv dricker ingenting, av förklarliga skäl! Skulle mer än gärna avnjuta ett glas vin en fredagskväll, men tänk om nånting händer dottern och vi måste tex åka till sjukhuset – då räcker det med att han står där och luktar sprit..Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här, hoppas väl på att det ska komma ett tips på hur i h—vete jag ska få honom, och hans familj att vakna upp! Orkar inte ta det här själv längre, känner att det räcker med ETT barn.. Är så trött på ändlösa diskussioner och anklaganden när han kommer hem på kvällarna, trött på att höra hur j-vla värdelös jag är som fru, trött på hans paranoida tankar, trött på att höra att jag är otrogen (hur det nu skulle gå till eftersom jag inte är tillåten att gå utanför dörren själv..) Trött, trött, trött!
GillaGilla
Usch, vad jobbigt du har det! Jag tycker du skall kontakta ett Beroende Center tillhorande det sjukhus dar du bor for de kan hjalpa dig att ga vidare aven om det inte ar du som har problemet. Du kan ocksa kontakta Al-Anon, som ar en anhorigorganisation, men for att ga dit maste du ju ha nagon som kan passa din dotter. For ovrigt skall du lamna honom, jag vet att man inte gor det i en handvandning, men du maste det for er dotters skull (kanske inte for alltid, beroende pa, men definitiv nu). Min mamma lamnade min pappa nar jag var 7 ar, men fortsatta ta hand om honom (han bodde bredvid oss) och gor det fortfarande. jag hade matt batrre om han inte varit dar i manga fall och han var aldrig elak och sade hemska saker! Men som barn som vaxer sa blir man en nervos person med standigt ont i magen, din dotter kommer att kanna sig sviken av dig nar hon blir aldre om du utsatter henne for denna man sa som han ar nu! Du skall heller aldrig behova dessa irrationella anklagelser! Det ar alkoholen som talar, men det spelar ingen roll, det ar du som blir lidande. Visst, han lider ocksa, men tar han inte sitt ansvar och soker hjalp NU, sa maste du radda det som raddas kan av dig sjalv och er dotter! Jag vet att detta later krasst, men hon KOMMER att ta skada om hon inte redan gor det! Sma barn fattar och kanner sa otroligt mycket mer an vad man tror. Tank nu inte for mycket, utan sok hjalp for ER skulle! Lycka till! Kramar och lycka till!/ Pia Hellgren, Malmo
GillaGilla
Min mamma trodde att hon kunde radda oss alla, men det kan man inte. Man maste valja i ett sadant har fall!
GillaGilla
Kära vän du kommer aldrig att kunna ändra på honom. Jag vet att det är jätte svårt att gå men vänta inte så länge som jag gjorde. Ditt barn förtjänar inte att ha ont i magen över att aldrig veta hur densamma pappa kommer att vara när hon kommer hem. En dag börjar hon skolan och kommer hem till vad vilken syn. Tag hjälp av Alanon hans släkt är för nära honom och kommer säkert ta hans parti för de orkar inte ta tag i sitt eget missbruk eller är rädd för att behöva ändra sitt liv. Inget kommer att bli bättre utan du kommer att sjunka längre o längre. För ditt barn o din skull.GÅ.
GillaGilla
Hej mom&wife!
Allt det du skriver nu har jag känt i några år! Man känner sig hjälplös nästan dum! Man börjar fundera om allt verkligen är mitt fel! Enda felet som är, är att jag var sjukt medberoende och fortfarande är! Men jag tillät detta sjuka beteende ända tills jag började gå på anhörig samtal på beroende centrum! Jag fick lära mig ett helt nytt förhållnings sätt! Jag fick lära mig att Micke är en vuxen man som själv står för sina beslut! Det är aldrig mitt fel! Eller i detta fall ditt!!!
Det du ska göra är att sakteliga börja ta kontrollen över DINA behov! Han är vuxen!
Anledningen till att han skäller och lägger över på dig är hans egen osäkerhet och skam! Han vet att det han gör är fel! Men så länge du reagerar som han vet och känner till: med skälla och gråta då kommer han ha kontrollen!
Men om du bara tänker på dig och lägger över skiten i hans knä och är snäll och gullig så kommer han börja fundera!
Hör gärna av dig om du vill ventilera! Kram och god jul
GillaGilla
Tack! Har också själv startat med anhörigsamtal och just börjat förstå att jag är medberoende,och har så varit i hela livet,när man ser tillbaka på tidigare relationer.. Men det är ännu en lång väg att gå. Det enda jag nu just vet är att jag inte längre vill leva med all denna alkohol..men om det då betyder ett liv utan honom eller ett liv med en nykter man..det har jag ingen aning om 😦
Men precis som du säger så försöker jag sakta men säkert tänka mer på mig!!
GillaGilla
Jag om någon trodde väl inte att jag var medberoende! Har i alla år sagt att alkoholisten har ett eget val! Dricka eller inte! Men jag har ju gjort det möjligt ioch med att jag mörkat för övriga familjen hur det egentligen är eller ligger till!
Nu ska jag försöka hitta mig själv och fortsätta vara en bra fru utan koll och med tillit! Det är svårt, fruktansvärt svårt! Men sakteliga med hjälp av beroende centrum börjar jag hitta mig i denna röra!!!
Du vet vart jag finns! Kram Ulrika
GillaGilla
Tack för det! Det är just sånt man funderar på som anhörig..till en som varje dag dricker i smyg..men som utåt sett inte alls verkar alkoholiserad..sköter sitt jobb,är en underbar pappa..men har ett otroligt ojämt humör och djupa depressioner. . Vilka tecken finns det,?!Har först det senaste halvåret fattat att det finns ett alkoholproblem där bakom..och det är väldigt svårt att ta på eftersom maken förnekar allt,har kontroll,påstår jag överreagerar etc Vet själv inte riktigt vad jag ska ta mig tills just nu,men följer med din blogg hela tiden,eftersom dina ord ändå på nåt vis hjälper mig att förstå. God jul,bra kämpat!
GillaGilla
Hej och tack. Hoppas jag kan vara till hjälp på något sätt.
God Jul
GillaGilla